Den första laserstrålen som kom i bruk var den röda. Den kan sägas vara stamfadern till den infraröda strålen som används att skära med och för att svetsa inom industrier. Denna är en koldioxidlaser som är kraftigt infraröd och har en våglängd på omkring 10,6 mikrometer. Man kan nå effekter på flera hundra upp till hundratusen watt i kontinuerlig kraft. Även en liknade uppfinning, YAG-laser, används industriellt. Den bygger på en oxidkristall av yttrium och aluminium.

Inom andra områden finns ytterligare sju huvudgrupper inom laser. Den som vanliga människor mest använder är halvledarlaser som förekommer i laserskrivare, laserpekare och fiberoptisk kommunikation. Men den är en helt annan sak än koloxidlasern. Inom sjukvården brukar man en laser för att behandla inflammation, cirkulationsproblem och sårläkning. Ungefär samma för att ta bort födelsemärken eller tatueringar, dessa är lågenergilaser eller rubinlaser. Sådana former av behandlingar började faktiskt testas på möss redan under slutet av 60-talet.

Stora krav på säkerhet

Laserskärning kan innebära fara om den inte hanteras rätt. Dessa skarpa verktyg kan orsaka svåra skador om olyckan är framme. Därför måste arbete med laser ske på ett säkert sätt och är omhuldat av säkerhetsföreskrifter. Personal måste vara erfarna och kunniga, och kunna hantera materiel och verktyg varsamt.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS regleras hur det skall förfaras med optisk strålning av artificiell art. Det omfattar bland annat märkning, skyddskläder och utrustning samt varningsskyltning. Det skall finnas person som har utsetts att efterse lasersäkerhet. Riskområden skall märkas ut tydligt. Dessutom skall laserns bana vara kapslad eller skärmas av, inomhus skall den ha ett så kallat strålstopp. Skyddsglasögon som är speciellt framtagna för laserstrålning skall användas om risken för att oskyddade ögon exponeras. Dessa gäller industriella lasrar och avser inte de medicinska. Brott mot föreskrifterna kan leda till böter som kan uppgå till 400 000 kronor.